Gamla gubbar – Bertil Nilsson Skanör

Jag vet inte varför jag började intressera mig för gammalt modellflyg. Troligen var det när jag skummade igenom alla gamla Modellflygnytt mellan åren 1972 då jag slutade flyga fram till runt 2005 då jag åter besökte en modellflygklubb med min då nyintresserade grabb Hugo. Klubben hade hyllor med gamla tidningar som jag slukade. Någon gång så såg jag att Man hade skapat hemsidan Modellflygnytt.se där det skulle finnas gamla tidningar samt sådant material som inte platsade i papperstidningen. Jag kan ju hjälpa till tänkte jag och började skanna de gamla tidningarna som jag läste. Sedan blev det gamla fotografier med mera. På en del foton kände jag igen personer som jag långt senare träffat på Ripa.
Lennart Olsson är en som hjälpte mig att skanna de allra äldsta Modellflygnytt som han hade hos sig. Jag besökte honom och fick en del av hans historia som jag skrev ner som en webartikel på
http://modellflygnytt.se/opublicerat/lo/index.htm

Nästa gamla gubbe var Lasse Olsson som också finns med på gamla foton som jag skannat så det blev ett par besök även hos honom :
http://modellflygnytt.se/opublicerat/lo/lasseo.htm

I sommar på Ripalägret så kom det fram en gammal gubbe och frågade varför jag inte hade varit hemma hos honom och skrivit något… Bertil Nilsson – Snickaren i Skanör.
Jag blev förstås lite intresserad och kollade i mina anteckningar om jag kunde hitta något om honom.
Nordisk Mästare 1966 i RC 3 med en Vagabond. En artikel i Modellflygnytt år 2000 nummer 1 sid 28 om en modell som heter Elipstik. Jag ringde och bestämde tid för ett besök i Falsterbo sista veckan av min semester – kombinerat med ett kort besök på IKEA för att stilla husfriden för att rymma en heldag hemifrån.
Klockan 11 var jag på modellflygfältet i Skanör – är det Sveriges sydligaste?
Nej det är nog Trelleborgs
Klubben heter Skanör-Falsterbo Modellsportklubb och bildades 1972 då Bertil flyttade till Skanör. Han och ett par kompisar bildade klubben och har fixat och donat till ett riktigt ”pensionärsparadis” som körs varje onsdag från tidig förmiddag till sena eftermiddagen. Man är förstås välkommen även om man inte är pensionär men ändå kan slita sig loss en dag mitt i veckan.



Namnet modellsportkubb inkluderar bilar och båtar vilket var ett smart drag för att samordna alla frekvenser på den tiden då man kunde störa varandras utrustningar. Med tiden har intresset för både bilar och båtar sinat så i dag har klubben en lite enklare logga. Denna bilden är från en väggklocka i klubbhuset.




Det brukar kunna vara något tiotal gubbar på fältet på onsdagarna men just i dag var det inte lika många – i alla fall inte samtidigt.
Men de som var där var veteraner och det var flera som flög trots att det bitvis blåste riktigt rejält 7-13 m/s var prognosen men det räckte inte när någon regnfront passerade.



Uppe på taket har man byggt en terrass med fin utsikt över fält och kusten.



När behovet kommer så finns lösningen bak knuten på ett snyggt och frächt sätt.



Nu ska det snart komma en stor ”buss” från Emiratet var det någon som sa – men först var det ett mindre fraktplan från China Airlines innan bussen passerade.
Flightradar 24 beskriver precis vad man har över sig.




Man skulle säkert kunna skriva mycket om flera av de gubbarna som var på fältet.



En kompis med många strängar på sin lyra men som i dag valt det snabbast roliga man kan få för tusen spänn från HobbyKing.


Aningen mera resurser - även om Vipern inte ser ut att gå så fort så loggade pitotröret runt 240 knyck.


Visst kan Bertil flyga - full gas och brant upp - ner kommer man alltid - men spretar inte stället lite väl mycket :-)




En Kalle Westerblad som har skrivit massor med artiklar i Modellflygnytt. En gammal hangpilot som är med bland ”de stora grabbarna” och fler andra med väldigt intressanta historier – men nu var det ju Bertil som jag skulle besöka.

Hur var det nu med artikeln i Modellflygnytt om modellen Elipstik? Den hade Bertil inget minne av alls. En som hade bättre minne var förstås Kalle för det var han som hade byggt modellen till Bertil. Då var den delen avklarad. I artikeln kan man läsa att Bertil flugit radio sedan 1962.
Det började i en liten by Trunnerup mellan Svedala och Tomelilla. Bertil fick hjälp av Niilo Thulander att lära sig flyga. Sedan var det ju klubbar och då var det Ystad Flygklubb som fick bära ansvaret – men det var ju fel kommun så det fick bli Acroflyers i Sövde (Sjöbo) som fick bli den nya klubben.
Kan denna bilden vara när man är på väg till nordiska mästerskapen i Jylland 1966? En snygg Ford Anglia verkar det vara

Acroflyers hade 50-års jubileum i juni 2016 så 1966 var klubben precis bildad! Bertil och Niilo var två av dem som bildade klubben.
Sedan blev det AKM Aeroklubben Malmö men de var friflygare så det var inte helt bekvämt med RC bland dem. Fast namn som Sven E Truedsson och Rolf Dilot med Vagabonden var kända namn. Malmö Radioflygare med fält i Södra Sandby var en möjlighet men där kändes kraven för stora så man bildade i stället Malmö Radioflygsällskap som höll till på Finlandsgatan. Det var bland annat Gunnar Hoffman och Bertil som var med och bildade den klubben.
Sedan 1972 har det varit Skanör-Falsterbo som varit hemma för Bertil.
Det har passerat ett antal anläggningar och modeller genom åren och det mesta har sparats på hyllor och i skrymslen. Fristående utanför radhuset är en carport. Där hittar man en ”propeller på ryggen” under ett skynke.



Fyra hjul och skivbromsar plus en bekväm stol är vad man kan se utan att rulla ut maskinen. Andra sidan gången så hittar man en liten redskapsbod :
Uppe under taket på en hylla ligger det ett större antal gamla sändare men de är bara en liten del av alla. Modeller i mängd så klart. Lite båtgrejor är ju ett måste om man bor alldeles vid havet. En salig blandning av Spitfire, dubbeldäckare från rejäla gamla balsabyggen till nya skum-modeller. Blue Phoenix så klart – flera stycken i olika varianter med instickbar motorgondol för elfläkt eller glödstiftsmotor.





In i huset så knatar Bertil upp för trappan med dagens utrustning som ska in från bilen.
Under trappan hade inte ens Harry potter fått plats. Där är en ”tvårummare” med modeller och flera sändare.



”Inre rummet”



”Förstugan” här är det något lite modernare saker som sitter klara för laddning och flygning.




Här visar Bertil en ytterst behändig ”pult som man snäpper utanpå en avancerad miniatyrsändare. Mycket av Bertils finesser är att fixa så att han kan ha med några modellflygleksaker när han åker på semester. Flera modeller är kapade i delar så att de någorlunda enkelt kan passa i en kabinväska.



Så var det upp för trappan. ”Kontoret” är förstås klätt med modeller. Här syns kanske de mest använda för här hänger en VisionAire som Bertil flög med tidigare i dag.





Hårda paket – vill väl alla ha? Här är det komposit på depron som fixar riktigt stabila boxar till en Ultra Micro S-Bach och en lagom stor el-heli som kan få följa med på resorna.
Garderoben är hemvist för ett gäng båtar som nog inte använts på länge. Det som ser ut som korta vingar är nog ett gäng kölar till segelbåten – någon som är spekulant?



Men nu kommer det som flera har pratat om – hobbyrummet på vinden.
En lucka som man fäller nr och så drar man ner en stege



Väl uppe är det lagom höjd om man står på knä – eller sitter på stolen.
Nystädat dagen till ära J



Det ser inte ut att saknas något här.



Överbliven balsa kan man ha mycket nytta av när man ska laga.
Till och med en TV-video om man skulle vilja kolla på sin favoritmodellflygfilm.



En gammal klenod. På väggen rakt fram på golvet står det minst lika många sändare som man kunde hitta i taket på förrådet ute. Totalt säkert över 30 olika sändare – så klar kompletta med mottagare och servon från den tiden det begav sig.



Men till höger när man kom upp så var det ju en liten dörr.
Ett helt gäng ”gjutna” glasfiberkroppar till olika modeller.
Composit återkommer i både plan, gondoler, förvaringsboxar och annat mycket större som Bertil har fingrarna i.



Mitt emot ett gäng pluggar för kropparna.



Helisar i mängd – de små, men det finns större också.



Båtar så klart.



Längst in mot gavlen är det ett gäng vingar och tillhörande flygplan.
En riktigt snygg Vagabond som tyvärr börjar spricka i sidenet på båder över och undersida av vingen. Åldern tar ut sin rätt efter 50 år. Även om man ganska lätt skulle kunna rensa den gamla klädseln så är nog alla limningar av balsan lite tveksam att lita på.
En Kwik Fly hade jag nog hellre kunnat tänka mig att renovera och flyga med.



Ett av de första inneplanen. Rejält stor väldigt lätt vinge klädd med något som kanske var gladpack?



Tillhörande kropp med en växlad mpx.



Men så hittade jag en låda som såg väldigt intressant ut med violett sammet och snygga emblem. Hallin med ett innehåll av en seglare med den tidens Hi Tech – skevbara vingar i stället för skevroder. Det var tre par vingar i lådan med olika spännvidd och profil för att passa olika vindar. Da Capo heter modellen och det har jag ett minne i bakhuvudet att jag läst om för länge sedan. V-tail med servo på släde gällde på den tiden.







Tillbaka ner från vinden och ner till bottenvåningen för att ta en koll på prissamlingen.



Vi plockade bort en del som gällde skytte så var det kvar priser för modellflyg, modellbil och modellsegelbåtar – kanske någon modellmotorbåt med? Finast är så klart segern i RC 3 i nordiska landskampen 1966 även om bucklan i sig inte ser så märkvärdig ut vilket nor är rätt så typiskt för de högsta priserna som i stället för storlek har kvalitet.



Bertil berättar att han tillsammans med Gunnar Hoffman var domare i F3A i många år och att propellrarna från Gripen nog kommer från det uppdraget.

/ Patrik Gertsson augusti 2016